Vinmakeri

Allt vinmakeri börjar med skörden. Plockar man dåliga druvor – övermogna, omogna, ruttna, sjuka – får man ett dåligt vin. Av dåliga druvor kan man bara göra dåligt vin. Av bra druvor kan man göra såväl bra som dåligt, men man har i alla fall en valmöjlighet.

En massa val

Vinmakaren har sedan en arsenal av möjligheter. Han kan välja jäststam, hur hårt vinet ska pressas, vilken temperatur det ska jäsas vid och hur länge skalen ska ligga med och ge färg och smak. Han kan manipulera vinet med syra om det saknas, han kan pytsa i socker för att få mer alkohol och han kan ge vinet en doft av vanilj genom att låta det ligga på ekfat. Detta bara för att nämna något. Allt detta påverkar i högsta grad hur vinet kommer att smaka.
Avsikten är förstås att kunna producera ett vin som säljer bra till ett visst pris.

Ekfat, socker och jäst

När vi sedan dricker vinet är ekfaten det vi lättast känner igen som smak, men restsötma i form av socker som inte fått jäsa till alkohol
är också vanligt att man känner. Många unga vita viner har kvar dofter av jäst och jästfällning – i till exempel champagne är den tydlig. Dofter av skumbananer och päronsoda är också det resultat av jästceller.

Grundregel: Vinmakeri är förvaltandet och manipuleringen/ utvecklandet av druvsort, växtplats och odling.