Växtplats

Växtplatsen är vad fransmännen kallar terroir.Det är ett komplext begrepp och det finns gott om vinfolk från nyare vinländer som hävdar att begreppet är för luddigt för att ens få användas. Fransmännen värnar förstås om begreppet med näbbar och klor. I grunden tänker de så här: Ett vin påverkas av var det växer. Jordmånen spelar roll. Ett vin som vuxit på grusåsar smakar annorlunda än ett som vuxit på kalkhaltig lera. Ett vin som vuxit i hetta smakar annorlunda än ett som vuxit kyligt.

Klimatet spelar in

Här talar man också om olika typer av klimat. Dels det som brukar
gälla för hela området, dels det som gäller för just det ställe där druvorna växt. Man kan tänka sig att två vinfält ligger precis bredvid varandra – det ena vetter rakt söderut och det andra rakt västerut. Då kommer man att uppfatta det som vetter mot söder som ett mer generöst vin. Detta kallas för mikroklimat och tar hänsyn till temperatur, soltimmar och vindförhållanden just precis på platsen. Rent allmänt blir terroir ett viktigare begrepp ju kallare klimatet är. Där solen alltid skiner, druvorna alltid kan bli övermogna och där man konstbevattnar vingårdarna pratar man mer om frukt än om terroir. Vi har vant oss vid viner från sådana soliga platser och de är oftast mycket omedelbara och lätta att ta till
sig och det finns ingen som rent vetenskapligt kan säga att ”terroirviner” är bättre än ”fruktviner”.

Plats kontra druvor

Peter Sichel, numera avliden delägare i berömda Château Palmer i Médoc, sa en gång:
– En merlot från Bordeaux har mer gemensamt med en cabernet från Bordeaux än med en merlot från något annat
håll i världen.
Har man provat mycket vin vet man att han hade rätt.

Grundregel: Växtplatsens jordmån, årgångsvariationer och klimat har en stor inverkan på hur ett vin doftar och smakar.