Sommaren är lång

Huset är litet som en friggebod och har stått där sen seklets början. Allting skevar lite, men färgen är fin.

Rött med vita knutar. Och så en pytteliten glasveranda. Köket är en kokvrå och vattnet hämtar man iskallt i en kran ute vid knuten. Tomten är en liten undangömd plats med buskar och träd, en stenig stig ner till utedasset och så en minimal gräsyta före buskslänten ner mot vattnet. Vännerna har hyrt det här paradiset i evigheter, och betraktar det som sitt eget.

Här, på den lilla gräsplanen, dukar vi upp till den skönaste sommarfesten. Det finns varken plats, bekvämlighet eller nånstans att ställa ifrån sig all maten. Men det finns en grill. Och det finns tid. Och det finns massor av vänskap och god vilja.

Varje gång
blir jag lika förundrad över hur gott det blir, till slut. Grillad lax. Grillat kött. Sillar. Supergod fransk potatissallad. Grönsallader med asiatiska kryddningar. Och jordgubbar. Till glassen. I chutneyn. I salladen. Och bara som de är, eller doppade i ett gott socker.

Kvällen är ljus,
och så småningom kommer underhållningen. Den hörs på långt håll. Först som ett svagt brummande, sen syns den, som en jättelik julgransbelysning som fyller hela himlen ovanför vattnet. Och till sist kommer ljudet; discodunket pumpar ut över fjärden.

Det är Finlandsbåtarna som passerar i det smala sundet. Folk står på däck och vinkar och vi vinkar tillbaka. Hunden springer ner till stranden för att bada i svallvågorna. Vi häller upp ett glas rosé, tar en jordgubbe till och tänker att sommaren inte alls är kort, som Ledin sjunger. Den är lång och varm och alldeles, alldeles underbar.

Trevlig sommar!