Smaken

För att komma åt smaken tar du en klunk vin, sköljer runt den i munnen och sörplar in lite luft mellan tänderna. När du fått dina intryck sväljer du eller spottar ut vinet – allt efter eget gottfinnande. Provar du fyra viner är det inget problem att svälja. Är det fler än tio rekommenderas spottning.

Smaken är mer begränsad

Om du jämför doften med smaken är smaken mycket mer begränsad. Vi känner egentligen bara surt, salt, sött och bittert/beskt. Somliga hävdar att vi också känner en femte smak, umami. Om det är en grundsmak påminner den om
glutamat och ska helst inte finnas i vin.
Det vi i vanliga fall kallar smak är egentligen aromer som går upp i näsan via gommen. Därför är smakens största funktion vid vinprovning att överensstämma med doften. Sedan kan du förstås avgöra om ett vin är sött, bitter, surt och kanske till och med salt. Du noterar om vinet är torrt, sött, mycket sött och om syran är hög, medel eller låg. Ofta har viner en liten avslutande beska eller bitterhet. Om den finns där – gör den vinet gott eller ont? Sälta finns gentligen mest i sherry och viner som vuxit nära havet, vilket ju i så fall är en liten ledtråd.

Gommen har även känsel

Alldeles vid sidan av grundsmakerna fungerar vår gom också som ett känsloorgan. Med den kan vi känna om vinet är mycket eller lite
strävt, tunt, oljigt etc. Allt detta noterar du på ditt papper. Dessutom kan du ge akt på hur länge smaken stannar i munnen. Försvinner den med en gång eller sjunger den i skallen flera minuter efteråt?

Sammanfattning: Smaken ska främst konfirmera doften, men du
ger akt på hur vinet känns i gommen och noterar också de fyra grundsmakerna.