Skördetid med förhinder

–Nämen, har ni planterat rådjursmat?! Mamma fnissar när hon kommer ned för gårdsplanen och beundrar våra nyplanterade rosor.

Tänkte inte på det. Vi som var så stolta över vår nya plantering.
Men så är det med vår trädgård. Den är egentligen en enda stor zoologisk matho. Nu är det äppeltider, till exempel. Och vem får äpplena? Skatorna. De har kalas varenda dag, för det är bara de som når upp till trädkronans topp. Vi får de ämliga resterna som hänger på de nedre grenarna.
Samma sak med plommonen. Och de röda vinbären. Är det inte fåglar som förser sig så finns det småkryp.
Men det är tre planteringar som varken rådjur eller smågynnare ger sig på. Om jag bara kunde nöja mig med dem så skulle allt vara frid och fröjd. Nypon. Libbsticka. Och oregano.
Nyponen är stora som päron och skyddas av rosor som är lika vackra som livsfarliga. Det finns helt enkelt inga handskar tjocka nog att hindra stickorna från att borra sig in under huden. Så det blir ingen nyponsoppa i år heller.
Libbstickan däremot, den är hur nåbar som helst. Möjligen kan den så småningom tarva en stege. För jag har aldrig sett en växt ränna i höjden så snabbt nån gång. Men hur gör man av med 16 x 2 meter libbstickestänglar?
Återstår så oreganon. Inte så tokig alls. Härlig doft och god smak. Men det är lite som med libbstickan. Hur många kvadratmeter kan man tugga i sig?
Inte desto mindre älskar jag skördetiden. Om bara skatorna lämnar fem fina äpplen på de nedre grenarna så ska jag göra en äppelpaj. Så har jag något att äta medan jag vaktar rosorna.

Katrin Alström

är chefredaktör på Allt om Mat.