Samla världens bästa recept

Aldrig har en så enkel rätt lagats i ett så professionellt kök. Så enastående enkel och så enastående god.
Penne e pomodrini al gratin, visst låter det ljuvligt!
Inget är så aptitretande som en meny full med rätter på italienska.

Och ingen mat är så god som den italienska, tycker vi. Och vi tycker det så intensivt att våra barn tror att spagetti och pizza är ursvenska namn på ursvenska rätter.
Penne med gratinerade tomater var det alltså vi skulle sno ihop i köket på restaurang Lo Scudetto, kocken Torben Cederlöf och jag. Och receptet hade vi hämtat ur den lilla kokboken ”Smaker från hela världen – Italien”.

Snyggt på bild

Att jag valde just det receptet berodde i sanningens namn inte bara på att det var så oändligt lättlagat och – visade det sig – oändligt gott, utan även på att rätten skulle göra sig någorlunda på bild. Bara pasta kan man inte visa, det ser inte klokt ut, men pasta med lite röda tomater på blir mycket tilltalande.
Hade jag valt rätt utan att tänka på bildmässigheten hade jag förmodligen lagat en risotto med karljohanssvamp istället. Jag älskar risotto. Men hur en sådan ser ut i tryck, det är jag alldeles för finkänslig för att ens försöka beskriva.

Tar bara en halvtimme

Penne med små tomater alltså, ingredienserna är få, de finns i varenda matbutik och att fixa rätten från ax till limpa tar högst en halvtimme.
De svåraste momenten består i att sätta på ugnen på rätt gradantal, att halvera körsbärstomater, att riva ost och att inte missa att hälla upp pastan när den är al dente – lita på minuttalet på paketet, det går inte att som med spagetti slänga penne mot ett köksskåp och veta att de är precis klara när de fastnar där, penne fastnar inte.

Saltare än parmesan

Här har man valt pecorino, den lite saltare fårosten, istället för parmesan. Torben Cederlöf berättade att man på hans krog alltid blandar riven pecorino med riven parmesan, 25/75 ungefär.
Att en äkta italiensk meny består av fyra komponenter, det har vi alla lärt oss vid det här laget, av anitpasti, primi, secondi och dolci.
Den förrätt, antipasto, vi valde att presentera här är lika enkel som första huvudrätten, våra tomatpenne. Huvudbeståndsdelarna är parmaskinka, mozzarella – på buffel- och inte komjölk, tack – och färska fikon. De där fikonen kan kanske vara svåra att få tag på ibland. Men jag inbillar mig i så fall att man kan byta ut dem mot exempelvis persikor.
Och sen står man där likt Jamie Oliver och sliter frukter och skinkbitar och ostbollar i artistiska bitar med bara händerna och strör dem på ett dekorativt sätt över tallrikarna. Jaja, det är klart att man ska tvätta händerna före och efter.

Rödlöken en delikatess

Den andra huvudrätten vi plockat ur boken är grillad tonfisk. Personligen hade jag nog föredragit rätten på kalv, men den valdes bort av samma anledning som risotton. Grillad tonfisk är en mer än fullgod ersättning och marinerad rödlök är en absolut delikatess.
Och så efterrätten. Zabaglione. Uttalas sabaljone. Smälter i munnen. Jag är fullt i stånd att peta i mig en hel sats av detta vinochäggskum varmt, redan efter moment 2 i receptet, direkt ur kastrullen, utan bär. Och jag brukar använda marsala istället för Vin Santo som här rekommenderas. Det har jag aldrig provat, men jag kommer att göra det nu till helgen.
Slutligen måste jag få berätta att gamle kungen, Gustav VI Adolf, var nykterist. Och just därför alldeles särskilt förtjust i Zabaglione.

Testa recept ur boken

Penne e pomodorini al gratin

Grillad tonfisk

 

Recept ur Allt om Mat

Kokboksserien är producerad tillsammans med tidningen Allt om Mat och samtliga recept är provlagade i Allt om Mat:s provkök.