Rapport från en annan horisont

Jag är i Västfrika och ska skriva en krönika på ämnet mat. Jag vet verkligen inte var jag ska börja. Mat är fortfarande A och O här. Jorden levererar, havet likaså. Finns inget protein i havet och torkan slår till äter man det som är vilt. Jag var nyss på matmarknaden
i Bissau, huvudstaden i den forna portugisiska kolonin Guinea Bissau,
och där finns det gott om vilt kött. Vildsvin, gaseller och apor. Gorillor? Javisst!

Guinea-Bissau är ett av de länder som EU har fiskeriavtal med. Nästan en tredjedel av deras statsinkomster kommer från att de säljer sin fisk i havet till oss. Deras eget
fiske är ekonomiskt sett försvinnande litet trots att det beräknas försörja
100 000 personer och ska förse hela landet med fisk. Inte illa med bara drygt 100 motoriserade kanoter, resten ror sina båtar.
Man talar om food security här. Det har ingenting att göra med giriga Icahandlare som märker om köttfärs. Här handlar begreppet om säkrad livsmedelstillgång; att det ska finnas så att befolkningen inte riskerar att svälta.

I ökenlandet Mauretanien – som bara har en verkligt riklig naturtillgång, fisk – satt jag nyligen på golvet med lokala fiskeföreträdare och fick dela deras måltid genom att äta med handen från ett gemensamt fat. Jag skämdes när Muhammed Ould Saleck, apropå att EU köpt fiskerättigheter i deras hav, plötsligt utbrast:
– Varför ska europeiska barn äta fisk när mauretanska barn inte äter fisk?

Problemen är bortom allt vi svenskar ens kan föreställa oss. Det finns inga kylrum, ingen beredningsindustri, inga patrullbåtar, inga väderleksrapporter och inga flytvästar.
Och de som arbetar med fiske kan inte simma. När jag frågade en av alla de tusentals kvinnor i Västafrika som arbetar i fiskrökerierna på stranden om hennes arbetsförhållanden (hennes ögon var illröda och hon
berättade att lungorna alltid var tunga av röken) om det inte var farligt att andas in denna kväljande rök hela dagarna tittade hon förbluffat på mig och sa:
– Farligt? Det här är Afrika. Vi vill bara överleva.

Bäst:

  • Att dödligt fusk inte lönar sig i längden. Det kinesiska mejeriet Sanlu, som var det första som avslöjades med att ha blandat giftet melamin i mjölk, har försatts i konkurs.

Sämst:

  • Att vi tycks dränka våra ekonomiska sorger. Under januari ökade  systembolagets försäljning, mätt i ren alkohol, med 7,7 procent jämfört med samma månad förra året.