Musiken tog Alf Tumble till Italien – där fann han vinet

Han är DJ:n som blev copywriter och sedan helt tagen av vin. Nu kombinerar han musiken, vinet och skrivandet på ett lustfyllt sätt. Möt Alf Tumble, korad av Allt om Vin till Årets Dryckesprofil 2016.

En flaska Nero d’Avola på Sicilien runt millenieskiftet blev vändpunkten. Alf Tumble hade spelat sig runt i Italien och Spanien med sin DJ-kompis Combo. Vinlusten hade börjat väckas. Men just denna kväll med en Nero d’Avola avgjorde det hela. Vinet bjöd på en smak som den 22-årige Alf inte känt tidigare. Det blev en rent fysisk upplevelse. Spelningen den kvällen blev däremot trist.

–  Jag minns knappt något av vårt DJ-jobb – det kändes som vi var fel DJ:s på fel plats – vinet däremot glömde jag inte. Fick med mig en flaska hem, totalt fascinerad av att ett vin kan smaka så mycket, förklarar Alf Tumble.

Det var i Piemonte som allt föll på plats

En tid senare var Alf med sin flickvän i Piemonte. Då föll alla bitar på plats. Vinet, kulturen, maten, människorna, ja allt var rätt.

– Jag blev som ett barn i en leksaksaffär, min flickvän tyckte nog att jag var lite jobbig, men jag tror hon ändå var glad för min entusiasm. Vi gifte oss ju och har hållit ihop sen dess.

Fotograf Klas Sjöberg Foto Klas Sjöberg ALF TUMBLE ALLT OM VIN

Under uppväxttiden i Stockholmsförorten Jakobsberg var vin aldrig något tema i familjekretsen. Men det var inte heller musik, säger Alf Tumble.

– Redan på mellanstadiet gick jag DJ-kurser och brann verkligen för detta men på gymnasiet upptäckte jag också att jag hade talang för att skriva, så det blev det första jag satsade på efter skoltiden.

Han kände sig tvungen att skaffa sig en sommelierutbildning

Den unge Alf Tumble började på reklambyrå efter att ha studerat copy på RMI-Berghs, idag Berghs School of Communication. Samtidigt blev DJ-jobben och musikskapandet allt viktigare. Men – så var det där med Nero d’Avolan på Sicilien.

– Jag kände att jag bara var tvungen att skaffa mig en sommelierutbildning,. Det blev ett år på Restaurangakademien och därmed var jag fast i mitt blandade yrkesval av vin, musik och skrivande.

Vad är roligast?

– Den ena utesluter inte det andra, musik har ju blivit mer och mer digitalt och vin är väl det mest analoga man kan hålla på med, så jag behöver båda. Om jag blir lite mätt på det ena gör jag bara lite mer av det andra – och skrivandet finns där hela tiden.

Hur hinner du? Du har ju ett heltidsjobb med att göra soundtracks till företag?

– Jag har ju en viss frihet på jobbet att disponera min tid, men jag hinner skriva en hel del tidiga morgnar och prova vin på luncher och kvällar. Jag är nog rätt bra på att planera min tid.

Hur är du som vinprovare?

– Impulsiv och intuitiv, jag provar snabbt. Jag känner direkt om det är något jag gillar, men sedan går jag ofta tillbaka och provar om dessa favoriter och det stämmer nästan alltid.

Fotograf Klas Sjöberg Foto Klas Sjöberg ALF TUMBLE ALLT OM VIN

Vad har du själv i vinkällaren?

– Just nu är det faktiskt så att Petter (Askergren) och jag delar vinkällare och han är en mycket mer hängiven samlare än jag. Jag är mest road av gammal bordeaux, tysk riesling och förstås piemonteviner. Hade gärna haft mer bourgogne, men de goda flaskorna är ju rejält dyra. Men jag lägger också in en del spännande naturviner och andra nytänkare från övriga världen.

Favoritviner?

– Många, men jag kommer alltid att minnas tre – en Gruaud Larose från 1982, Giacomo Conterno Monfertino 2001 och Wittman Morstein från Pfalz. Alla har fått mig att tappa hakan,

 

Din och Petter Askegrens bok ”Vin – så funkar det” handlar mycket om musik, vin och kombinationer med mat. Hur hänger det ihop?

– Den här treenigheten är oerhört viktig i mitt liv. Vardera del kan så lätt påverka de andra två, bra eller dåligt. Testa att dricka dyr champagne till flottiga potatischips och lyssna på hårdrock. Då händer det saker. En optimal upplevelse jag minns från i somras var när jag och en DJ-kompis lyssnade på gamla house-mixtapes en ljummen sommarnatt på landet, drack Borges 30-åriga madeira, rökte mild cigarr och mumsade i oss rostade mandlar.

Text Mikael Mölstad  Foto Klas Sjöberg