I bröd- paradiset

När jag var liten var Skogaholmslimpa det närmaste brödparadiset man kunde komma. Hemma bakades det fantastiskt bröd, och nyttigt. Just därför var det något extra när man någon gång fick sätta mjölktänderna i en klistrig köpt sirapslimpa.

Nu som vuxen har jag fått andra pretentioner. Hittade visserligen ett surdegsbröd med kastanjehonung i ett bageri häromdagen och hamnade i ett lyckorus. Men annars är jag svårflirtad, trots alla ciabattor och bake off-bröd i hyllorna.

Annat var det i Paris, där jag släntrade runt på Lafayettes livsmedelsavdelning för ett par veckor sedan. Där fanns allt och lite till, bröd i alla former och med alla sorters fyllningar. Och klockslag på påsen – även om jag misstänker att det angav när brödet såldes, inte när det bakades. Men ändå.

På jobbet får jag ju också min beskärda del. Cissi och Kristina i provköket har alltid något på gång. Och när mjölpåsarna håller på att ta slut blandar Cissi ihop resterna och gör ”slattbröd”, godare än något annat jag smakat, varmt och pinfärskt.

Ändå kunde jag inte stå emot när närbutiken lanserade pistaschmuffins härom morgonen. Den var helt enkelt för illgrön för att inte testas. Men jag ska inte göra om det. För när jag kom upp på jobbet hade Cissi och Kristina bakat scones. Och på eftermiddagen bakade vår praktikant Linda en biskvitårta med citrus. Då var jag där igen, i brödparadiset, för en liten stund. Men sen kom faktiskt en liten längtan smygande. Efter surdegsbröd, och barndomens nyttiga. Gott och nyttigt matbröd, helt enkelt. Till exempel sånt som Peter Streijffert bakar på sidan 76.

Katrin Alström

chefredaktör för Allt om Mat