En glass, tack – med lite sång!

Jag minns alla sorterna. Från Puckstången med kokos till hallon-Igloon, från paketen med tresmak som man skar mitt itu och delade, till den allra första kulglassen med citron som jag åt på plats i Italien. Sköna barndomsminnen.

Även som vuxen samlar jag på goda glassmaker. Polkagris. Maräng. Lakrits. Och alla goda sorter med nötter och annat tugg. Listig som jag är tipsade jag därför de mina om att vi kunde åka till Vaxholm och äta ute en av de första varma dagarna. Det ligger nämligen en glassbar intill krogen. Inte förrän middagen var uppäten insåg jag läget. Det var fler än jag som gjort kopplingen sol och glass. Kön ringlade sig genom hela butiken och långt ut på gatan. Så det blev ingen glass den dagen.

Desto gladare blev jag när det vankades test av glassmaskiner på redaktionen. När Anna Sjögren och Cissi och Kristina i provköket dukade upp resultatet på bänken såg jag till att stå först i kön. Och när Eta någon dag senare gjorde om vårt rekvisitaförråd till glassbar med egen stjärnhimmel, och bjöd på provlagningen av Elisabeth Johanssons glassrecept, då var himmelriket nära.

Vilket jobb man har, som får ägna sig åt sånt här på arbetstid! Nu har jag bara en glasslängtan kvar. Sonen säger att det finns en glasskedja i Tokyo som inte är nån annan lik. Man väljer grundsmak och ett antal ingredienser. Sedan skapar expediten ens egen personliga glass genom att knåda samman alltihop. Och då och då brister hela personalen ut i gemensam sång! En klart udda upplevelse, och supergod glass! Dit ska jag – förr eller senare!

Katrin Alström

chefredaktör för Allt om Mat.