Arvid Rosengren är världens bästa sommelier

Arvid Rosengren – som vann titeln världens bästa sommelier i Argentina förra året – berättar här om vikten av att tygla sitt ego, att träna hårt och fokusera på gästen. Möt svensken som gjorde det omöjliga möjligt och blev bäst i världen på vin.

Fakta

Namn: Arvid Rosengren
Ålder: 32
Familj: Flickvän, mamma, pappa med sambo och två syskon hemma i Skåne
Yrke: Sommelier på Charlie Bird i New York
Född: Malmö
Bor: SoHo, New York
Aktuell som: Vinnare i VM i sommellerie i Mendoza i Argentina
Bakgrund: Har jobbat på Hotel du Vin i Birmingham, Le Rouge i Stockholm, MASH och Umami i Köpenhamn. Vann NM i sommellerie 2009, SM 2010 och EM 2013

Arvid Rosengren tog hem den prestigefulla titeln Världens bästa sommelier i Mendoza, Argentina förra året. Han tävlade mot deltagare från hela världen och lyckades tillslut bevisa för sig själv och hela världen att hans hårda arbete lönat sig. Vi träffade honom strax efter vinsten för att prata mer om hur det känns, att som svensk, vara bäst i världen på sommellerie.

 

Hur kändes det att bli korad till världens bästa sommelier?

– Det kändes otroligt skönt, en starkt känsla av lättnad och glädje. Det är något jag tränat på så länge och lagt så mycket tid på.

När vi pratar med Arvid har det gått en knapp vecka sedan den omvälvande finalen och han är redan tillbaka på jobbet på restaurangen Charlie Bird i New York.

– Jag hade en dag ledigt i Argentina innan det var dags att åka hem igen. Jag började jobba direkt och det känns skönt att komma in i verkligheten igen, berättar han.

Arvid Rosengren/Foto Martin Orozco
Arvid Rosengren menar att berättelser om duktiga blindprovare som prickar allt rätt ofta inte är annat än skrönor

Efter att Arvid Rosengren vann EM i sommellerie 2013 har han varit full fokuserad på sin träning till VM. Varje morgon har han fått hjälp av sin flickvän som serverat honom två viner blint. Hans träning inför tävlingen har till stor del bestått i att prova viner av udda druvsorter producerade på annorlunda sätt och från små relativt okända vindistrikt.

– En av de saker jag längtar efter att få göra nu är att tömma min vinkyl på konstiga viner och fylla den med sånt som är gott på riktigt, berättar han.

” Det är jättesvårt att prova vin blint, man prickar nästan aldrig rätt”

 

Det första många tänker på när sommeliertävlingar kommer på tal är just blindprovningen. Det finns en stor fascination över att kunna pricka rätt och Arvid berättar att det är en av de frågor han ofta får.

– Det är jättesvårt att prova vin blint, man prickar nästan aldrig rätt. Det är en konst och ofta är de historier som man hör om personer som prickar in allt rätt, ända till exakt läge i vingården, inget annat än skrönor.

Han berättar att blindprovningsdelen ofta är ganska stor i en tävling men inte lika stor som teoriprovet. För att göra bra ifrån sig krävs också en hel del pluggande.

Vad är det i din personlighet som gjort att just du tagit dig dit du är idag?

– Jag blir aldrig nöjd. Speciellt inte med min egen performance. Det kanske inte är det allra sundaste karaktärsdraget, men det är sant. Dessutom är jag väldigt fokuserad på andras upplevelser, speciellt mina gäster.

Att tävla som du gör innebär en hel del tid på scen. Tror du att en tävlingssommelier kan dra nytta av en dos exhibitionism?

– Nej, jag tror egentligen inte på rockstjärnesommelieren. Snarare tror jag att det är viktigt att agera som man gör på restauranggolvet, med närvaro, empati och passion, men utan ego. Sommelieren får aldrig vara fokuspunkten, utan snarare gästens upplevelse.

”Jag tycker att det är viktigt att förstå att vårt jobb går ut på att ta hand om gästen”

 

Har du mött många sommelierer som gärna själva står i fokus?

– Ja, det händer både här i USA där de är duktiga på att höja upp sig själva men även i Sverige. Men, det handlar ofta om personer som kanske precis gått färdigt sin utbildning och känner sig nöjda med vad de kan och inte ser någon vits med att fortbilda sig. Jag tycker att det är viktigt att förstå att vårt jobb går ut på att ta hand om gästen.

Var det någonting som var speciellt utmanande i just den här tävlingen?

–Det var väldigt mycket fokus på uppgifter som visar att man faktiskt har erfarenhet av svåra situationer som uppstår i yrket; kunskap om förfalskade flaskor, ”sälja in” knepiga viner – i det här fallet sherry – till tvekande gäster, beställningar av flaskor som ej existerar och så vidare. Det kräver fin balans – men föll mig i händerna, jag jobbar ju trots allt dagligen på restauranggolvet och löser liknande situationer.

Varför tävlar du i sommellerie?

–Egentligen var det bara en kul grej jag hoppade på i 2009, mest för att bevisa att jag kunde vara minst lika duktig som en kollega till mig. Sen har det bara rullat på. Det har varit enormt givande, men var ingenting jag drömde om tidigare så att säga.

”Det är en fälla i jobbet att man konstant öppnar flaskor man själv inte har råd med”

 

Du berättade i en intervju nyligen om det vin som först fick dig att intressera dig för den här världen – ett Langhe nebbiolo. Vad var det för känsla som kom över dig i det ögonblicket?

– Ja, det var inte 1961 Château Latour direkt. Det var på den tiden då hundra kronor för en flaska var min absoluta maxgräns. Det var bara så otroligt att så många olika aromer kunde gömma sig i glaset, det gjorde nog att jag lade ännu mer koncentration på vad jag doftade och smakade.

Har Piemonte en speciell plats i ditt hjärta på grund av det?

–Det är definitivt en av mina favoritregioner och jag försöker åka dit minst en gång om året – fast det är svårare nu när jag har USA som bas. Å andra  sidan finns det större bredd och djup av Piemontesiska viner här än hemma.

Hur har ditt sätt att njuta av vin privat förändrats i takt med att du avancerat inom yrket som sommelier?

– Jag ska inte sticka under stol med att det blivit både bättre och mer vin. Det är ju en fälla i jobbet, att man konstant öppnar flaskor man själv inte har råd med, så vinerna man dricker privat är viner som kommer tätt på dessa utan att kosta så mycket.

Vilken typ av vin är det mest troligt att se dig dricka när du inte jobbar?

–Syradrivna, eleganta viner. Mest vitt; vit Bourgogne, Riesling, Chenin Blanc, nordliga spanjorer. På den röda sidan blir det mest Bourgogne, Piemonte eller Toscana. Sherry också förstås. Vilket typiskt sommeliersvar!

Hur tar sig din personliga smak sig uttryck i ditt arbete?

– Min smak är väldigt tydligt uttryckt i vinlistan jag jobbar med. Det finns så mycket bra vin i världen idag, så det finns helt enkelt inte plats för dåliga viner.

”Den direkta feedback som jag får av gästerna är jätteviktig”

 

Vilken är den största skillnaden med att jobba som sommelier i New York jämfört med Sverige?

– Tempot är annorlunda. Jag har alltid trott att jag jobbat hårt och mycket, men 80-timmars veckan är standard här. Samtidigt är belöningarna större och fler också. Här finns ju en helt annorlunda bas av gäster, och lite mindre högtidlighet kring vin i alla fall där jag jobbar – det stämmer ej för de klassiska finkrogarna eller steakhousen som lever kvar i sin tidsficka med banksnubbar som dricker Napa Cab eller märkes-Bordeaux).

Blir du kvar i New York?

–Jag trivs jättebra här. Jag kanske inte kommer att bo kvar för alltid men minst ett par år till. Jag tror att flytten tillbaka blir naturlig då det är dags att bilda familj och föräldrarna blir äldre.

Kommer du att jobba som sommelier resten av ditt liv tror du?

–Redan i dag gör jag andra saker vid sidan av mitt jobb som sommelier men jag tror att det är viktigt att behålla kontakten med verkligheten. Jag vill behålla ett ben på golvet. Den direkta feedback som jag får av gästerna är jätteviktig.

Det var många nordiska länder representerade i semifinalen. Varför tror du att vi – ej vinproducerande länder – gör så bra ifrån oss?

– Det är ett långsiktigt jobb som nu ger frukt. Vinproduktion är inte en del av vår kultur och vi är lika glada över att få prova allt vin från alla länder. Sommelieryrket går ju dessutom hand i hand med den gastronomiska utvecklingen vi haft i Norden under de senaste åren. En annan faktor är att vi klarade oss bättre än många andra länder igenom finanskrisen. Sen tror jag att vi är ett hårt jobbande folk helt enkelt, vi kämpar.

Har du noterat några trender i vinvärlden. Vad kommer vi att dricka framöver?

– Det händer mycket i vinvärlden just nu i USA, Australien, Chile och Sydafrika. Och Europa vet vi ingenting om. Hela Östeuropa är oupptäckt mark. Där finns länder där man odlat unika druvsorter i hundratusentals år men där kunskapen om ny teknik och modern vinproduktion saknats eftersom de inte haft möjlighet att resa runt och lära av andra. Där händer det mycket just nu.

”Upptäck nordvästra Spanien, Galicien. Där finns fantastiska viner”

 

Vad har du för planer nu? Vad ska du göra den närmaste tiden?

– Jag har inga planer. Det ska bli skönt med fritid, att kunna vakna på morgonen och gå och träna. Jag håller på en del med kampsport och så blir det lite yoga.

Vill du tipsa våra läsare om något?

– Ja, att upptäcka nordvästra Spanien, Galicien. Där finns fantastiska viner, både vita och röda.

Torsdagen den 6e april i år hölls en ett pressevent där Arvid Rosengren fick ta emot sin vinnartrofé – Ett vinglas i silver – framtaget av den argentinska silverkonstnären Juan Carlos Pallarols. På plats serverades viner från den argentinska vingården Trapiche och mat tillagad av Årets Kock 2015, Thomas Sjögren.

Arvid Rosengren, silverkonstnären Juan Carlos Pallarols och den argentinska vingården Trapiches representant
Arvid Rosengren, silverkonstnären Juan Carlos Pallarols och den argentinska vingården Trapiches representant
Text: Sarah Djerf, foto Jean Bernard (stora bilden) och Martin Orozco