Smak för närodlat

Marit Paulsen är gästkrönikör denna månad på Allt om mat.

Annonsen laddas.

Det är tveklöst så att vi människor så gärna vill veta vad vi äter och varifrån råvaran kommer. Hur har grödorna odlats? Var grisen glad? Personligen tror jag att detta fenomen är genetiskt betingat – vi bär vårt arv från den tid då vi följde flocken ut i terrängen och plockade energifödan (kolhydraterna och grönfodret). Våra förfäder lärde sig tidigt att odla och förädla det fåtal arter som var ofarliga för oss. Idag ser vi resterna av detta livsnödvändiga beteende, vi vill tillbaka till rötterna och ha full kontroll på det vi stoppar i oss. Mycket lär vi oss redan som barn, och våra matvanor ruckar vi inte på så lätt. Först byter människor språk och klädsel när de byter ”kulturkrets”, sist av allt ändras matvanorna. Häri tror jag bestämt att kärnan i vår nutida debatt om märkning av maten och om ekologisk mat ligger (vem har sett icke-ekologisk mat?). Just nu är det närodlat som gäller. Och jag är själv allvarligt benägen att gilla/älska närodlade grönsaker. Allra
godast både i munnen och i själen är de egenhändigt odlade. Men vad är direkta smaklökar och vad beror på en primitiv och djupt liggande själ?

Jag vet mycket väl att det i ett blindtest absolut inte går att skilja ett ägg från en burhöna från ett ägg från en pickande hemmahöna. Försök inte med mig – jag kan gå ed på att ägget från den pickande hönan är godare! När det gäller hemmaodlade grönsaker kan jag anföra ett antal fakta – så som att vi odlar andra sorter i det egna landet, sorter som är väl anpassade till vårt klimat och som har präglat vårt matarv, att sockerarterna inte hinner brytas ner under tiden från skörd till måltid, att nordiska ljusa sommarnätter ger högre sockerhalt (smak) i frukt och grönt.

Vad blir slutsatsen för min del? Och mitt eventuella råd till dig? Köp närodlat om du kan. Du kanske inte är särskilt miljövänlig, men jag hävdar att du är kulturvänlig – vi behöver innerligt det udda och småskaliga, och vi behöver öppna landskap omkring oss.
Men vi räddar inte världen genom småskalighet och närodlat – men vi bidrar till en levande bygd omkring oss. Vi behöver också en eff ektiv och storskalig råvaruproduktion för att mätta 7 miljarder människor idag och 9 miljarder människor i morgon, samtidigt som vi behöver en levande landsbygd och frodiga skogar. Denna ekvation blir vi tvungna att lösa om livet ska leva vidare.


MARIT PAULSEN

Ålder: 70 år.
Familj: Maken Sture, 10 barn och barnbarn.
Bor: Bryssel.
Yrke: Representerar Folkpartiet i EU-parlamentet. Hon är mycket engagerad i frågor om miljö, jordbruk, djurvälfärd och livsmedel.
Aktuell med: Just nu jobbar hon hårt för att stärka djurskyddet i Europa och anser att det behövs inspektörer som ser till att reglerna efterlevs. Funderar även på hur EU:s jordbrukspolitik bör förändras i framtiden.
Äter helst: Stekta torsktungor.
Dricker helst: En kopp te.
Dold talang: Spelar golf.