”Sluta exotisera falafeln!”

Behrang Miri är gästkrönikör i det senaste numret av Allt om mat.

Annonsen laddas.

Jag är en person som älskar att blanda. Jag älskar fusioner. Jag måste ha två sorters dressing till kebabpizzan och när jag lyssnar på musik gillar jag när Ale Möller blandar fioler med djembetrummor. Och jag älskar mångfald och mångkultur, även om dessa begrepp tyvärr blivit urvattnade. Det fi nns nämligen två sätt att titta på mångkultur: ett exotiskt perspektiv och ett icke-exotiskt perspektiv, även känt som
ett interkulturellt perspektiv.

Margareta var min lärare på mellanstadiet. Hon var den typen som älskade allt som för henne var exotiskt med mig. Min näsa ville hon hänga saker på och mitt hår ville hon kamma – ”så fint det blir med inbakade flätor på dina armar, Behrang”!
Men det var falafeln hon älskade mest av allt – ”er falafel är så mumsig, Behrang”. Margareta var typen som anammade mångfald och mångkultur ur ett exotiskt perspektiv. Och hade jag sagt till henne att falafel och pytt i panna är samma sak hade hon blivit ursinnig. Låt mig först säga att om din falafel smakar pytt i panna så lär du bli magsjuk. Men tro mig när jag säger att det ändå är samma sak.

Falafel görs av kikärter och kommer från Mellanöstern. Kikärter innehåller fibrer och proteiner. När folk som inte hade råd att köpa kött plötsligt kunde ta del av falafeln ökade deras levnadsstandard
markant. Detsamma gällde för svenska folket då potatisen
introducerades i vårt land. De som inte hade råd att äta kött varje
dag kunde med potatisens hjälp överleva och få en bättre levnadsstandard. Alla har ju hört talas om att potatisen, som innehåller C-vitaminer, hjälpte mot skörbjugg då sjöfararna var till havs. Med andra ord är falafel och pytt i panna samma sak.
Genom att se saker ur ett interkulturellt perspektiv studerar man ett ting från topp till tå. Man njuter inte enbart av den exotiska smaken utan försöker förstå var smaken kommer ifrån. När man väl förstår hittar man den minsta gemensamma nämnaren, och då blir pytten i pannan en falafel. Då kan en libanes vara svensk utan att det ser det minsta exotiskt ut.

Behrang Miri

Ålder: 26 år.
Familj: Dottern Donya, 15 månader,
pappa Hossein, mamma Menigeh, tusentals kusiner, släktingar och kompisar.
Bor: Hermodsdal i Malmö.
Yrke: Musiker, skådespelare,
pedagog, föredragshållare och
skribent.
Aktuell: Med ny singel, skriver på en ny bok samt jobbar på en eventuell ny tv-serie.
Dricker: Turkisk ayran (dryck gjord av yoghurt, vatten och salt) och Brämhults juice.
Äter: Falafel så klart!
Läser: Självbiografier och faktalitteratur intresserar mig just nu.
Förebild: Taxichaufförer, entreprenörer,
fiskare och nomader. Vardagen och dess gestalter är källor till inspiration för mig.
Drömmer om: Att bli programledare
för Melodifestivalen.