Långsamma tag

Sommartid är bakningstid för mig. Det är då jag köper hem alla möjliga sköna mjölsorter, hackar nötter, oliver och timjan och knådar och pudrar och penslar.
Köket doftar som ett bageri och det blir både nybakat till frukost och sött bröd till eftermiddagskaffet.

Jag kan gå hela året och längta efter att få kavla
ut kringlorna som ska doppas i smält smör och strösocker, och efter att få höra det lätta fraset när jag drar loss bakplåtspapperet från den nygräddade
sockerkaksrektangel som ska bli chokladrulltårta.
Många längtar just efter doften av nybakat, och visst, doften är ljuvlig. Men för mig handlar det också om långsamheten.
När man bakar måste man vara långsam.Blanda, knåda, vänta. Det är som meditation.
Jag hinner gå ner i varv, hjärnan tänker andra tankar.

Jag inser att det är därför som det blir mest bakning på sommaren för min del, och det är förstås lite sorgligt. Men jag tröstar mig med att den väntan som är längtan också är viktig. Att få gå där i mars månads snöglopp och fantisera om vilka bär jag ska fylla muffinsen med i år.
Det är också ett slags meditation.

Och just nu är tiden för belöning. Nu ska händerna äntligen långsamt få värmas av bulldegen, och knåda, rulla, kavla. Sakta och fokuserat. Jag
kommer att minnas det, och få näring av det, hela året.
Recept för långsamhetens lov finns bland annat på sidorna 58–62 och sidan 73. Ha en riktigt skön sommar!

Sommartoppen för nybakat

  • En nygammal mjölsort – t ex skrädmjöl till småkakorna.
  • En ny pensel – många strån ska det vara
  • Champagnevisp – för att vispa upp ägget till penslingen
  • Kavel med tyngd – gärna i marmor
  • Mycket kryddor – vare sig det handlar om färsk rosmarin till baguetterna eller kanel och socker till bullarna
  • Tid att njuta – både av att baka och att äta