Hur äkta är närproducerat – egentligen?

Mats Eric Nilsson är gästkrönikör i senaste numret av Allt om mat.

Annonsen laddas.

När Linnea och Hanna var små sålde de ”GOTLÄNDSK FLÄDERSAFT” till de cyklister som råkade passera sommarhuset i Klintehamn. Saften – som processats fram i någon avlägsen fabrik – hade de köpt på Coop. Men det kommunala vattenledningsvattnet som den spätts ut med var i alla fall så lokalt det kunde bli.
Trots värmen den sommaren var det knappast någon som stannade vid det enkla ståndet med den handskrivna skylten.
Kanske var tjejerna helt enkelt bara före sin tid.
I dagens ”Matlandet Sverige” står det närproducerade – ofta med väl tilltagna geografi ska gränser – betydligt högre i kurs. Inget landskap med självaktning försitter numera chansen att sälja sina produkter med regionala argument, och i somliga butiker får dessutom det blågula fl aggandet närmast sverigedemokratiska proportioner. På lunchkaféets lättölsburk intygas att drycken är ”bryggd enligt svensk tradition”.
Och utanför Icabutiken vid Stora torget i Visby hittar jag en skylt som uppmanar mig att köpa ”gotländskt bröd”.

Visst låter det alldeles utmärkt, som motvikt till matjättarnas produkter som färdas kors och tvärs över jordklotet. Det nära kan väl ingen vara emot. Allraminst jag som älskar Bondens marknad och tålmodigt väntar tills tomaterna och jordgubbarna mognat – på riktigt.
Problemet är när det geografi ska ursprunget ensamt blir ett tvärsäkert budskap om högre matkvalitet. ”Det f nns bröd, och så fi nns det gotländskt bröd”, framhåller tillverkaren kaxigt på sin hemsida. Men om de där limporna är framställda med samma tillsatser och industriknep som det fastländska fabriksbröd som ligger på hyllan bredvid, vad har konsumenten då vunnit? Och vilka stolta svenska öltraditioner lutar sig det blaskiga burkölet egentligen emot?

De livsmedel som möter oss i affären har blivit så anonyma och matskandalerna så många att det krävs mer än hurtiga slagord för att återupprätta förtroendet. Det räcker inte med att grisen är svensk, vi vill veta hur den har fötts upp. Det räcker inte med att gurkan kommer från Mälardalen, har den vuxit i riktig jord? Det räcker inte med att baguetterna är gotländska, hur länge har degen fått jäsa?
Och tjejer, ärligt, varifrån kommer flädern i er saft?

 

Gillar:

  • Matskribenten Jens Linders och fotografen Stefan Wettainens spaningar efter regionala svenska matkulturer. Deras inspirerande och användbara ”Made in Sweden” är betydligt mer än en vanlig kokbok.

Ogillar:

  • De marodörer till kockar som i sin fantasilöshet sprutar E-nummerstinn crema di balsamico över allt de kommer i närheten av. Till och med på den färska sparrisen i säsong!

Mats Eric Nilsson

Ålder: 54.
Familj: Anna Karin, Eric, Ivar, Petter, Linnea och den vita dvärgschnauzern Morris.
Bor: I Stockholm och i Rone på
Gotland.
Yrke: Författare och journalist.
Dricker: Gärna så kemiskt obehandlade
viner som möjligt.
Bästa matminne: Grillade sardiner i Portugal.
Läser: Just nu Håkan Nessers senaste som jag undan för undan sugs djupare in i.
Förebild: Är imponerad av det Jamie Oliver och Alice Waters har uträttat för engelsk och amerikansk matkultur.
Okänd talang: Är en jäkel på att filea apelsiner!
Foto: Mattias Barda

Tidigare gästkrönikörer